Förlåt för att jag alltid har funnits där för dig. Förlåt för att jag ställt upp och stöttat dig. Förlåt för att jag bara velat få dig att må bra. Förlåt för att jag gjort allt för att du ska va lycklig. Förlåt för att jag velat att du ska känna dig trygg. Förlåt för att jag har älskat dig.


Förlåt om något av det här har fått dig att må dåligt eller att känna dig obekväm eller liknande. Det har aldrig varit min mening.

Jag har inte varit hemma mindre än ett dygn men har redan införskaffat mig två nya piercingar, blivit faceraped, varit totalt socker-kickad och skrattat så tårarna sprutat och magen värkt. Sitter nu och tittar på medan lillasyster "städar", det är rätt nice att se på när andra jobbar.

Jobbuniformen är på och om drygt en timme ska jag stå och göra kaffe för fulla muggar. Det är supertorsdag och sentret har öppet till 00.00. A1 kommer och uppträder också, hoppas det går bättre än förra månaden då Maria Haukas Storeng var här och spela, det vibbrerade så från basen att alla chokladpralinerna i disken rasade ihop och låg i en enda stor hög längst fram i disken. Inte så kul att ta reda på. Men A1 är ett pojkband så det jag borde oroa mig mest för är väl skrikiga småbrudar?

Imorgon åker jag ialla fall hem till Sweden, har inte varit hemma sen jag flyttade för drygt 1½ månadsen så det är väl på tiden. Ska bli rätt skönt faktiskt.

Man kan ha skrivkramp, då borde man ju kunna ha ritkramp också? Iså fall är det nog det jag lider av. Lite drygt att man aldrig kan göra klart något, någon gång. Har börjat kludda på säkert 10 olika saker, men hela tiden börjat på något nytt. Vill ju så gärna. Den översta har jag börjat på ikväll, men jag kom ju bara halvvägs. Vad blir det med resten?

Det går rykten om att The Bucket List visas på Tv ikväll, så det blir att krypa ner framför den. Riktigt bra film och fantastiska skådespelare.

Rätt som det är så inser man att man behöver och är värd mer än såhär. Man kan inte stå och stampa på samma ställe jämt, då kommer man ju aldrig framåt. Det är dags för mig att börja tänka på mig själv för en gångs skull, det är ju jag som ska leva med mig själv resten av livet. Alla andra kan ju bara ge upp och dra när helst de vill. En klok lärare sa en gång att "livet är för kort för att dricka dåligt kaffe". Det ska bli en del förändringar framöver. Det är min tur nu.

Vi säljer belgisk choklad på jobbet och nu har vi fått in en massa nytt så det var dags att göra om i chokladdisken. Ut med det gamla och in med det nya. En påse med 4½kg choklad stod på bänken och man fick äta tills det kom ut genom öronen. Som tur var tog Ida med sig det hem till sitt kollektiv. Bättre det än att det hamnade i min mage.

Helt otroligt att jag lyckats gå ner i vikt, trots att jag "måste" provsmaka på alla godsaker på jobbet.

Jag blev riktigt förvånad när jag insåg att det som tyngde mitt huvud och mina axlar faktiskt var snö. När jag gick till jobbet tidigare idag hade jag inte alls räknat med att det skulle hets snöa. Strumpbyxor, converse-rip offs och världens tunnaste höstjacka är inte alls det ultimata klädvalet. Fingrarna fick jag värma på min take away-kopp med kaffe (tur att jag övertalade mig själv till en extra skvätt) för jag råkar ju inte vara ägare av ett par skitna vantar, ens en gång.

Har gjort ett tappert försök att sminka över påsarna som hänger under mina ögon. Det börjar märkas att sömn har varit en bristvara senaste veckan. Nu väntar jobb 15-22.

Sitter här med ett ritblock fullt med vita, gapande tomma ark. Massa idéer och tankar som inte vill ledas genom handen och ner på pappret. Jag har inte kluddat något sen i augusti och då hade jag ju verkligen dille på att rita. Måste bli ändring här verkligen. Man kan ju inte bli duktig om man inte övar.

Herregud, jag har dragits med 38 graders feber ända sedan i söndags. Det är väl inte normalt? Jag har lyckats överleva på jobbet ialla fall. Vila kan man göra senare.

Saker jag lyckats med sedan jag började mitt nya jobb.

• Tappat ut nybryggd kaffe över mig själv 2 ggr. Ena gången över handleden och andra över fingrarna, på samma arm dessutom
• Klämt ett finger i ismaskinen
• Klämt ett finger i sopskåpet
• Klämt ett finger i blendern
• Papercuts från att dela kartonger
• Slagit i höger knä i mjölk-skåpet
• Klippt mig i handen

Plus en massa småsår på händer och fingar som jag inte har en aning om hur de kommit dit. Jag vet inte om jag är allmänt klumpig eller bara vädligt orädd för att skada mig. Tjejerna på jobbet är väldigt fascinerade över hur jag lyckas med allt, men jag skrattar ju ialla fall bara åt det och fortsätter.

Utöver det så har jag faktiskt blivit godkänd på kaffet och kan här med titulera mig som barista!