Det bor en sorg i dina ögon, som jag inte når. Det bor en sorg i ditt hjärta som är svår att förstå Hur kom den dit? Hur kom den dit? Den är svart som svart granit.

Jag har just sett när min kära lillasyster backade ut med bilen från gården, hon tog körkort igår och jag har lite svårt att förstå att hon är så pass gammal att hon får köra bil alldeles själv. Men jag var extra stolt storasyster igår. Hon är så himla bra min lilla smulpaj! :)

Efter en galet kaotisk dag på jobbet så varvar jag ner med en film. Tröstar mig med att jag får åka till Jessheim imorgon efter jobbet och vila upp mig. Två dagar och två nätter med min prins. Det är verkligen vad jag behöver nu.

För första gången på länge ser jag ljust på framtiden. De senaste månaderna har jag vandrat runt håglöst men nu har jag mål och drömmar, små men genomförbara. Nu vänder det.

Har tillbringat kvällen i en bil , irrandes runt på lägenhetsvisningar. Det slutade ialla fall bra och det ser ut att bli Jessheim-häng i höst. Kanske på heltid. Dags att börja söka jobb för det verkar ju inte som folk bara ringer och erbjuder en en tjänst sådär hux flux!

Den här suspekta grejen hittade vi när vi var i mormor och morfars sommarstuda i söndags. Vi tippar på att det är en fladdermus. Huuuu!

Vad göra? Sätta sig och rita eller ta en dusch och krypa ner i soffan framför Gilbert Grape? Det enda jag tänker på just nu innehåller penna och papper. Herregud jag börjar nog bli lite knäpp.

Resultatet av fredagens kluddande. Inte riktigt som jag tänkt mig men rätt sjyst ändå? Jag har så mycket idéer i mitt huvud men de vill bara inte ledas genom pennan och ner på pappret. Jag har knappt ritat sedan jag slutade nian så det har varit många år av bara streckgubbe-ritande. Jag måste ju våga lite mer och ta ut svängarna om jag vill utvecklas och inte bara ta den enkla vägen och fega ur hela tiden. Så är det väl i allmänhet men just i detta sammanhanget gäller det tecknandet. Jag skulle göra mycket för ett eget skrivbord just nu.