Konserten i torsdags var så himla grym. Där stog jag i folkhavet med fjärilar i magen och med ögon som inte var långt ifrån att tåras. Det gick rysningar genom kroppen när de spelade Say you'll haunt me och sedan när Corey stod själv på scenen och körde Bother och Trough the glass. Vilken man han är. Vid de tillfällen försvann ur mitt blickfång så gick det ju helt fint att vila ögonen på James Root. Hot hot hot. Det var en väldigt lycklig Marielle som knallade ner för Fryshusets trappor och ut  i den kyliga Stockholms natten efteråt.

Vi ses nästa år igen boys!