Alarmet ljuder högt, likt en siren vid 05.55. Jag hasar mig upp ur sängen och letar upp några klädtrasor att skyla min nakna kropp med. Går in på badrummet för att gör ett tappert försök till uppfräshning. Sminkar över mitt rödmosiga ansikte. Sömnbrist, tårar och allergier gör inte undervärk för utseendet direkt, det får en snarare att se ut som man har varit med om sju svåra år. Sätter mig sedan till bords för att inta frukosten, bläddrar igenom sommarschemat och sedan kalendern för att upptäcka att jag inte alls ska jobba idag! Hur kan det komma sig att jag tagit så fel? Det har liksom gått som ett mantra- "jag jobbar torsdag,fredag,lördag,söndag och måndag". Kanske för att det känns som jag tillbringat all min vakna tid på Scandic de senaste veckorna. Istället för att bli glad för att jag kan gå och lägga mig igen så blir jag besviken för att jag har gått miste om en dags jobb. Jag kunde ju lika gärna ha dragit till jobbet när jag ändå var vaken och inställd på det.