Det var en riktigt sliten Marielle som ålade sig upp vid 8 tiden imorse, efter att ha legat och lyssnat på vad lillasyster pysslat med, i en timme. Det är inte skönt att vara sådär trött så att man inte orkar hålla upp ögonen och man ser suddigt.

Droppade av syrran vid bussen för drygt en timmesedan. Själv får jag vänta tills klockan ett innan jag får lämna landet, den tidiga bussen var ju såklart fullbokad. Det är väl min vanliga otur, men det ser ut som om jag kommer få träffa min prins ikväll så då är det helt okay ändå.

Schlagerfiasko och första gången Sverige missade finalen. Men what the hell, jag tycker Anna var helt suverän. Det var så sjukt häftigt att stå där i ljushavet och sjunga med, jag hade gåshud över hela kroppen och vart helt tårögd. Jag har inte varit ett så stort fan av den där låten, men efter ikväll får jag nog faktiskt ta och ändra mig. Det är stor skillnad på att sitta där mitt i arenan och att sitta hemma i tv-soffan. Jag kan inte sluta att förundras över hur det får plats en så stor röst i en sån liten tjej.

Den värsta skandalen är väl egentligen Ukraina, hur i helsike kunde den gå vidare? Ni som satt hemma och kollade ska vara glada för det, för fy fan vilken gäll röst kvinnan har. Jag fick seriöst hålla för öronen!

Jag hoppas ändå att Anna är nöjd med sin insatts, hon var den som fick mest applåder av publiken och nog fasen är det stort att sjunga inför en publik på 10.000 och många, många miljoner tittare.

Nu har jag landat i den norska huvudstaden, tillsammans med min söta lillasyster. Dock får vi husera själva här i slottet för prinsen har åkt hem till Karlstad. Det känns lite tungt. Men vad gör det, ikväll ska vi iväg och titta på semifinalen i Eurovision Song Contest i Telenor Arena, tur man har en syster som är helt makalös på att vinna biljetter och allt möjligt. Det ska ialla fall bli häftigt, hoppas det går bra för lilla Anna.

Jag vill också befinna mig i grannlandet och fira 17e mai. Förra året var king och går även under namnet "Slaget på Karlstadgata", för herrejävlar hur vår lägenhet såg ut då. Ungefär som vi kände oss antagligen. Men jag kommer igen nästa år, var så säker. Idag får jag väl nöja mig med att springa runt i Kil och vifta med en norsk flagg! Är man halvnorsk så är man.

Ett fullsmockat Karl Johan, man fick vässa armbågarna om man ville ta sig fram i myllret!

Russar!

Med slöjfe och återställare i högsta hugg.

Posering under spenaten, nere vid National Theatret.

Försöker sockerkicka mig själv med Toblerone-fruit & nut. Är sådär sjukt trött så jag knappt orkar hålla ögonen öppna och jag känner mig lite smått illamående. Men får väl vänta någon timme till annars kommer jag ju bara vakna inatt och inte kunna somna om. Så jag säger bara, vill ni något så får ni prata med mig nu för sen tänker jag ligga i koma tills imorgon, minst!

Har gått runt och nynnat på Monday morning, med Melanie Fiona nu i flera dar. Så himla bra. Give it to me right och Johnny är inte dåliga de heller. Det är skönt när det är en bra låt som etsar sig fast i hjärnkontoret, för omväxlings skull.

Min hårbotten och utväxt pockar på uppmärksamhet, jag kan numera extraknäcka som trafikljus om jag har lust. Satans perkele. Menen skönhet klär i allt och allt vad de nu säger. Jag skulle nog våga säga att jag känner mig själv ganska bra och att chansen för att mitt hår kommer bli korpsvart inom den närmsta framtiden är ganska så stor.

När alla andra ägnar kvällen åt att bli fulla satsar jag på att bli tjock. Kan väl hänga i vassen en sommar till.

Min mage har bestämt sig för att inte vara mig till lags även idag, känner mig trött och sliten och halsen är öm. Men det är väl sviter efter att ha lyckats vända totalt på dygnet antar jag. Ska krypa ner i sängen och kolla på Leap Year, har hört från säkra källor att den ska vara riktigt bra. Hoppas min darling vaknar snart också, jag saknar honom.

Det verkar som all teknik är i konspiration mot mig just nu. Jag känner mig totalt lost nu när min mobil är helt urladdad, självklart ligger laddaren i Oslo och gör ingen som helst nytta. Det går inte att ladda den i datorn heller, har testat i 5 av hushållets 6 dumburkar. Just not working. Har grävt fram vår samling av gamla avlagda mobiler för att fort kunna konstatera att inte en enda av dem funkar, inte en enda av tolv stycken. Hur är det ens möjligt? Eller ja, de är ju från den tiden då dinosaurierna fortfarande härskade här på jorden.
Försöker även skicka mail till min darling som sitter på jobbet, men jag får bara felmeddelande om att det inte går att skicka. Sen spökar internet för mig också, som om det inte var nog med elände innan. Ibland tror jag faktiskt att det var bättre förr.

Jag förstår verkligen inte varför jag envisas med att se filmversionen av böcker jag läst, när jag vet att jag bara blir besviken. Läste ut boken förra veckan så jag har den i färskt minne och kan säga att de har gjort om på tok för mycket. Satt och irriterade mig genom hela filmen och undrade om de hade ändrat slutet också, såklart. Men jag ska inte säga mer än så.

Men visst det är en jättefin historia och jag har fällt några tårar. Ni som inte har läst boken kommer nog att uppskatta den mer. Om inte annat är huvudrollsinnehavaren en mycket vacker man att vila ögonen på!

Så här ser min playlist ut på Spotify just nu. Exakt, helt jävla gapande tom. Fick panik på all min musik, var så less så jag skickade allt i papperskorgen. Nu sitter jag här och fylls av en ny panik istället. Tips på musik, någon?

Satt ute och rensade ogräs i 3 timmar förut. Nu är jag galet frusen och ligger under mitt täcke och vill helst inte komma fram något mer idag. Tänker bara lämna sängen om jag blir sådär extremt kissnödig. Mitt humör är verkligen inte på topp just nu.

Idag mår magen bättre. Det ser inte längre ut som jag har svalt en luftballong och jag är inte lika mycket pms-kärring. Ska alldeles strax dra stoppa hörlurarna i öronen och dra på mig trädgårdshandskarna, mor har gett mig jobb-rensa ogräs i häcken. Yeey! Så nu låssas vi att det är strålande solsken så går det här så mycket lättare, intalar mig själv att jag inte har det minsta ont i halsen och drar sedan ut på en promenad slash löprunda, Vårruset om en vecka. Yikes!

How I met your mother botade inte mitt magont. Det kan kanske bero på att jag inte fick en tillräckligt rejäl dos, kollar på surfthechannel och då får man bara kolla 72 minuter i sträck sen måste man vänta i 54 minuter tills man kan titta igen. Det var nog därför.

Får väl packa upp några avsnitt av 2½ men istället och hoppas på att John Blund kommer och knockar mig inom de närmsta timmarna. Imorgon är det menat att jag för första gången ska sätta min fot innanför arbetsförmedlingens portar, det käns ..värt.

Förövrigt skulle jag behöva en snyftfilm, en stor ask choklad och en puss på pannan. Ibland hatar jag verkligen att vara kvinna.

Halsbränna,mensvärk och allmänt magont. Allt på samma gång. Typiskt. Kryper ner under täcket och kurerar mig med How I met your mother. Galet bra!

Jag har bloggat i fyra år, på olika ställen och andresser, jag flyttar runt men längtar alltid tillbaks till blogg.se. Det kanske är dags att jag slår mig till ro här ändå. Det här är säkert min sjunde adress i ordningen, men nu tänker jag inte byta något mer. Då får jag väl helt enkelt börja med något helt annat istället. Jag hälsar mig själv välkommen och hoppas att jag trivs och vill stanna kvar. Ciao!