Rätt som det är så inser man att man behöver och är värd mer än såhär. Man kan inte stå och stampa på samma ställe jämt, då kommer man ju aldrig framåt. Det är dags för mig att börja tänka på mig själv för en gångs skull, det är ju jag som ska leva med mig själv resten av livet. Alla andra kan ju bara ge upp och dra när helst de vill. En klok lärare sa en gång att "livet är för kort för att dricka dåligt kaffe". Det ska bli en del förändringar framöver. Det är min tur nu.